En blogg från Högskolan i Borås

måndag 31 januari 2011

Diskussion kring Peer Review och Open Access

Gästinlägg av Madelene Larsson, student på kursen Vetenskaplig publicering.

-----

Jag har fastnat i diskussionen kring peer review och open-access. Detta då den vetenskapliga produktiviteten blir allt viktigare för unga forskare. För att en vetenskaplig artikel ska bli publicerad i en framstående vetenskaplig tidskrift krävs det oftast att den först granskats av forskare som verkar inom samma område som tidskriften, så kallad peer review (Bornman & Daniel 2010). Publicering kan ske i en mer traditionell vetenskaplig tidskrift eller i en open-access tidskrift. En av fördelarna med open-accesstidskrifterna är att de når ut till en större publik eftersom de är gratis och att publiceringsförloppet är snabbare (Xia 2010). Open-accesstidskrifterna har fått kritik för att deras artiklar inte skulle ha samma krav på kvalitet. Flera kritiker menar att dessa artiklar inte utsätts för samma hårda granskning, andra framhåller att detta varierar och att de mest framstående open-accesstidskrifterna har lika hård kontroll på sina artiklar, som den kontroll som görs i de mer framstående traditionella tidskrifterna (Borgman 2007). De senaste åren har peer reviewstandarden varit utsatt för en hel del kritik; dels ifrågasätts objektiviteten hos de som recenserar, men också huruvida metoden egentligen är ett sätt för att säkerställa kvalitet och validitet. Trots detta anses peer review fortfarande vara den viktigaste metoden för att säkerställa att en artikel håller en bra vetenskaplig standard (Bornmann & Daniel 2010).

I diskussionen kring open-access känner jag att detta sätt att publicera kan öppna upp för ny forskning, som kanske inte skulle ha blivit publicerad annars. Open-access skulle kunna vara ett sätt att visa upp en större bredd av den forskning som bedrivs inom ett forskningsområde, för forskare och andra människor som verkar både innanför och utanför det specifika området. Dessa kan i sin tur komma med nya infallsvinklar och synpunkter som kan skapa idéer för framtida forskning. Vid granskande av artiklar om peer review som metod, har jag fått en känsla av att publicering i framstående vetenskapliga tidskrifter ställer så höga krav på forskarna att detta kan hämma forskarna från att testa nya idéer. Istället fokuserar de på att få material publicerat som de redan känner sig helt säkra på och får därmed svårare att gå vidare i sin forskning. Samtidigt riktas kritik mot att de som granskar är för konservativa och att nytänkande forskning många gånger får svårigheter att ta sig igenom en peer reviw process (Hernon & Schwartz 2006). Open-accesseran står enligt mig för nytänkande, kanske detta även kan avspegla sig i materialet som publiceras i dessa tidskrifter. Jag känner att inte alla open-accesstidskrifter behöver hålla samma hårda granskning, som de peer review-granskade tidskrifterna. Kanske ska de släppa igenom lite mer och sedan ge forskare som läst artiklarna möjlighet till att uttala sig, dock anser jag att någon form av granskning måste göras innan publicering. Detta sätt att publicera, ställer dock högre krav på de som läser, kritisk granskning blir än mer viktig.

Referenser
Borgman, Christine L. (2007). Scholarship in the digital age: Information, infrastructure, and the Internet. Cambridge, MA: MIT Press.

Bornmann, Lutz & Daniel, Hans-Dieter (2010). The manuscript reviewing process: Empirical research review requests, review sequences, and decision rules in peer review. Library & Information Science Research, vol. 32, nr 1, s. 5-12.

Hernon, Peter & Schwartz, Candy (2006). Peer review revisited. Library & Information Science Research, vol. 28, s. 1-3.

Xia, Jingfeng (2010). A longitudinal study of scholars attitudes and behaviors
toward open-access journal publishing. Journal of the American Society for Information Science and Technology, vol. 61, nr. 3, s. 615-624.

fredag 28 januari 2011

Ola Pilerot - lärare i programmet


Jag heter Ola Pilerot (webbsida). I drygt sex år har jag varit lärare på Bibliotekshögskolan (BHS). Sedan ett halvår är jag också doktorand. När jag i slutet av 80-talet utbildade mig till bibliotekarie hade jag siktet inställt mot att arbeta på folkbibliotek. Det kom jag också att göra under några år. Min huvudsakliga erfarenhet av biblioteksarbete har jag dock gjort på högskolebibliotek. I knappt tio år var jag på högskolan i Skövde. Där ägnade jag mig främst åt utåtriktade, användarorienterade arbetsuppgifter såsom referensarbete och – framförallt – undervisning i informationssökning. Jag arbetade också en hel del med bibliotekets webbplats. De sista två åren på högskolebiblioteket i Skövde var jag ställföreträdande bibliotekschef.

Om jag i allmänna ordalag ska försöka beskriva mitt huvudsakliga professionella intresse, så hamnar jag i frågor av följande slag: hur, när, och inte minst varför, söker och använder människor information? Det är också dessa frågor jag huvudsakligen uppehåller mig vid när jag undervisar. En utgångspunkt för mina tankar om informationssökning (och -användning) är att det är en aktivitet som påverkas och formas av – men också formar och påverkar – det sammanhang i vilken den äger rum.

När jag tittar tillbaka på vad jag har skrivit under årens lopp konstaterar jag att mycket har handlat om informationskompetens ur olika perspektiv. I mitt nyligen påbörjade avhandlingsprojekt har jag dock i någon mån skiftat fokus. Där intresserar jag mig för en särskild yrkesgrupp och deras informationssökning; närmare bestämt kommer jag att undersöka hur designforskare sinsemellan delar med sig (eller inte) av yrkesrelaterad information.

Inom Digitala tjänster-programmet är jag framförallt verksam inom två kurser. Dels Användare och informationspraktiker i digitala miljöer, där jag bland annat föreläser om informationssökning ur ett praktikteoretiskt perspektiv och om informationskompetens, och dels Digitala referens- och katalogtjänster, för vilken jag är kursansvarig.

måndag 3 januari 2011

Den uppmätta forskaren

– om användandet av bibliometriska indikatorer för forskningutvärdering och vilken roll spelar biblioteket?

Gästinlägg av Stefan Carlstein, student på kursen Vetenskaplig publicering

-----

Tidskriften Nature hade i ett nummer i somras ett tema som behandlade bibliometriska indikatorer för forskningsutvärdering. En illustration av en forskare i vit labbrock vars ansikte består av ett utdraget måttband pryder omslaget. Titeln på numret är Measuring up? The metrics that shape your career. I uttrycket ”measuring up” ligger inte enbart betydelsen att mäta upp någonting utan också frågan om man har kvalificerat sig enligt ett givet måttsystem. Är du en tillräckligt bra forskare?

I Sverige har man precis börjat använda citeringsanalys för tilldelning av forskningsmedel till svenska lärosäten. Märk väl att det fortfarande gäller en mindre del (5% samt 5% för hur mycket externa forskningsmedel man har lyckats dra in) av hela medelssumman som på detta sätt har konkurrensutsatts (Prop. 2008/09:50).

I Sverige har debatten bland annat kommit att gälla frågan om bibliometrin lämpar sig för att mäta all slags forskning. Forskning är inte en homogen aktivitet, att bedriva laboratoriebaserad sådan i internationella forskningslag och att ensam göra textanalyser av en för stora delar av världen okänd svensk poet är inte riktigt samma sak, de resulterar ofta i helt olika publikationstyper. Janken Myrdal (2008, s. 42) menar att då citeringsdatabaser som framförallt ISI Web of Science (WoS), som för tillfället utgör grunden för citeringsanalyserna, representerar de naturvetenskapliga forskningstraditionerna mycket bättre än humaniora och samhällsvetenskap, kommer citeringsincitamentet som ligger i att skriva artiklar som dyker upp i WoS styra om det humanvetenskapliga arbetsättet på ett olyckligt sätt.

Peter Weingart (2005, s. 125) hävdar att när bibliometriska indikatorer används som verktyg vid medelsfördelning kommer forskarna att agera utifrån dessa stimuli, och det är också detta som har setts som en av poängerna. Målet är att forskarna ska publicera sig i så högt rankade tidskrifter som möjligt för att få så stor spridning av sina forskningsresultat som möjligt (Weingart, 2005, s. 125). Men i och med att publicerings- och citeringskulturen skiljer sig så starkt mellan fälten har frågan varit om det verkligen går att jämföra dem för att sedan kunna fördela pengar.

Det är här som de tekniska aspekterna av bibliometrin kommer in. Man kan få fram ämnesspecifika medelvärden där en artikel inom en specifik kategori enbart jämförs med hur mycket andra artiklar inom den kategorin citeras. I och med att olika fält har olika publiceringstraditioner behöver man sedan räkna ut hur många artiklar en normalproducerande forskare inom ett visst område publicerar (Sandström & Sandström, 2008). Det är bland annat hur denna metod, som kallas Waringmetoden, används som Vetenskapsrådet har ställt sig starkt kritiskt till (Fröberg, Gunnarsson, Jonsson, & Karlsson, 2010).

Det som har setts som det lockande i bibliometrin, i synnerhet för en politiker, är att istället för det subjektiva och ibland kritiserade peer review-förfarandet få i sin hand en modell som lovar högre transparens och statistiskt objektiva mått på hur stort genomslag forskningen egentligen får (Weingart 2005 s 121). Detta är en process som kan ses som att forskarsamhället har förlorat en del av sin tidigare autonomi till förmån för resultatstyrda politiker (Weingart, 2005, s. 121).

Hur ska då biblioteken förhålla sig till användandet av bibliometriska indikatorer på olika avdelningar runtom på våra lärosäten? Hur kan vi sprida information om detta ämne utan att bli okritiska mediärer och enbart gå forskningspolitikernas ärenden. Biblioteket bör spela rollen av en part som har kunskap om och framförallt överblick av bibliometri som fält i allmänhet och bibliometriska indikatorer i samband med utvärdering av forskning i synnerhet. Vi bör inta ett kritiskt förhållningssätt för att sätta in bibliometrin i ett sammanhang och kunna besvara frågorna: vad är den till för, och vad säger indikatorerna och framförallt, vad säger de inte?

Referenser:
Fröberg, J., Gunnarsson, M., Jonsson, A., & Karlsson, S. (2010). Kan man använda Waringmetoden för att uppskatta antalet forskare? Stockholm: Avdelningen för forskningspolitisk analys, Vetenskapsrådet. Hämtad från http://www.vr.se/download/18.5adac704126af4b4be2800019633/Waring_VRReport_No5_2010.pdf

Myrdal, J. (2008). Att mäta forskning - naturvetenskapen som norm. Kulturella perspektiv, 17(2), 41-46.

Prop. 2008/09:50. Ett lyft för forskning och innovation. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Sandström, U., & Sandström, E. (2008). Resurser för citeringar. Stockholm: Högskoleverket. Hämtad från http://www.hsv.se/download/18.8f0e4c9119e2b4a60c80006308/0818R.pdf

Weingart, P. (2005). Impact of bibliometrics upon the science system: Inadvertent consequences? Scientometrics, 62(1), 117-131.