En blogg från Högskolan i Borås

tisdag 23 november 2010

Att utveckla institutionella arkiv/publikationsdatabaser

Gästinlägg av Pieta Eklund, student på kursen Vetenskaplig publicering
-----

Problemet med institutionella arkiv är att det är svårt att få forskare att registrera publikationens bibliografiska data och publicera sina forskningspublikationer i fulltext i dem. Det kan finnas flera orsaker till detta, bl.a. att registrering kräver tid som forskare inte har, att de inte har förstått nyttan med institutionella arkiv och att de istället upplever att publicering i institutionella arkiv missgynnar dem men gynnar den fakultet och/eller det universitet där de är verksamma. Forskare tror kanske också att de inte har rättigheterna att publicera i fulltext i institutionella arkiv, där texterna är fritt tillgängliga, när artikeln är publicerad i en tidskrift (parallellpublicering). Det kan också vara så att bibliotek eller ansvarig institution (för arkivet) inte är tydlig med syftet och målen med arkivet och att kontakterna mellan den ansvariga institutionen och andra delar av organisationen inte är tillräckligt bra koordinerade, vilket leder till att det kan bli svårare för den ansvariga att informera om arkivets fördelar och andra eventuella krav som finns från t.ex. finansiärer för parallellpublicering.

Palmer, Teffeau och Newton (2008) presenterar i sin artikel hur tre olika bibliotek har tagit sig an utvecklingen av institutionella arkiv där den ena präglades av forskarservice och tankar om service (approach A), den andra av att samla innehåll (approach C) och den tredje av en kombination av dessa två (approach B) där dock frågor om policy och best practice ändå vägde tyngre. De drar slutsatsen att utveckling av institutionella arkiv påverkar bibliotekets roll, eller i alla fall gör deras arbete i dessa frågor mer synligt.

I min egen verksamhet (ansvar för publikationsdatabasen BADA och publiceringsfrågor vid Bibliotek och läranderesurser, Högskolan i Borås) har jag märkt att det krävs bl.a. en drivkraft i from av en policy (från högskolan men också forskningsfinansiärer), att arbetsflödet från registrering till slutgiltig publicering i arkivet fungerar automatiskt då så är möjligt (t.ex. att formuläret förfylls genom att man anropar APIer som t.ex. Web of Science tillhandahåller), kontinuerliga kontakter mellan biblioteket och institutioner, mervärde i form av att forskningspublikationerna blir synliga på fler ställen än bara i arkivet och min uppfattning stärks efter att ha läst Palmer, Teffeau och Newtons (2008) artikel. De påpekar nämligen att det kritiska i framtida utveckling är att arbeta med just detta: policyn, arbetsflödet, mervärdet, tekniken och kontakter mellan institutioner för att biblioteken ska kunna fortsätta utveckla publikationsdatabaser och dessa fyllas med innehåll. Det som är utmaningen för oss i Borås är så klart det ovannämnda men även faktumet att vi har Textilhögskolan där det bedrivs konstnärlig forskning, vilket innebär att vi måste fundera noga på hur vi på bästa möjliga sätt kan hjälpa forskare vid institutionen att registrera och publicera sin konstnärliga forskning, då den inte alltid följer den enkla textbaserade standarden som passar de flesta andra vetenskapsområden, och därmed utveckla vår publiceringsdatabas BADA.

Palmer, Carole L., Teffeau, Lauren C. & Newton, Mark P. (2008). Strategies for institutional repository development: A case study of three evolving initiatives. Library Trends, vol. 57, nr 2, s. 142-167.

söndag 21 november 2010

So popular and original, yet so static and corruptible: The bibliometrical controversy

Gästinlägg av Isaac Kamya Nsubuga, student på kursen Vetenskaplig publicering
____

The scientific value of bibliometrics should not be underestimated. Bibliometrics is known to have been used, and to have been useful, already during the earlier 20th century. Bibliometrics did, on the other hand, not become commonly applied in research until the technological take-off of the 1960’s. Today, the number of scientific areas where bibliometrics is being used is growing fast. The fact that bibliometrics can easily be connected to quantitative analysis may be seen as a characteristic of originality. That is, if compared to other methods that are known to apply multiple techniques. On the other hand there are scholars who choose to view this single connection as a limitation in methodology. These scholars do mean that the pillars onto which bibliometrics lean need to be transformed. Kärki and Kortelainen (1998, p.66) [1] explain and show how scholars like Glänzel & Schoepflin (1994) [2] advocate for a need to improve bibliometrics through basic research. That way, both theory and methodology will acquire a firmer ground which will be less liable to political manipulation.

Kärki and Kortelainen (1998, p.66) also mention a detectable fault in the internal communication between bibliometricians. The theory of bibliometrics has also sometimes been considered to be rather static and unchanging over decades. Nordic researchers Kärki and Kortelainen (1998, p.1) wrote about one of the aims of their book, to create a Swedish bibliometrical terminology. They claimed not to have been totally satisfied with their accomplishment on this issue. This was probably because of varied perspectives they came across during their work. Moreover, several terms originating in the English language were already in use in Swedish.

My main concern is the methodological bias of bibliometrics towards quantitative methodology, as well as the non-functional internal communication between bibliometricians that I mentioned earlier. Furthermore, there seems to be evidence of different bibliometricians reaching different results of the same phenomenon. Bibliometrical theory is said to offer no methodological consensus, either. This gives the funders (decision makers) of bibliometric research too much free room to order particular results. The resulting effect is an increased risk for quality depreciation of results, as well as paving way for political bias.

Despite its apparent shortcomings, bibliometrics is genuinely appreciated by scientists. The methods’ current expansion in use seem logical enough explanation for this. I believe that increased demand is a receipt for appreciation. Neither are the other methods without fault. When it comes to decision-making, for example, neither traditional evaluation nor bibliometrical indicators are recommended to use alone. Kärki and Kortelainen (1998, p.56) recommend a combination of both methods.

As far as the pattern of development in the area of bibliometrics is concerned, it might no longer be true that bibliometrics is static. The number of areas of bibliometric application is increasing. The number of different ways in which the technique is applied is also increasing. Bibliometrics may, on the other hand, be considered to be a springboard to “new” methods like webmetrics and cybermetrics, but still unchanged within itself.

Borgman & Furner (2002, pp.3-5) [3] wrote:
“Bibliometrics offers a powerful set of methods and measures for studying the structure and process of scholarly communication. /…/
In addition to bibliometrics, scientometrics, and informetrics, we now have “cybermetrics” (the title of an electronic journal) and “Webometrics” (Almind & Ingwersen, 1997). [4] /…/
Bibliometrics is now an accepted method in the sociology of science (J.R. Cole, 2000; Cronin & Atkins, 2000; Merton, 2000), [5] /…/”

To my ears, this last quotation resounds with “So popular and original, yet so static and corruptible”.

Notes:
[1] Kärki, Riitta & Kortelainen, Terttu (1998). Introduktion till bibliometri. NORDINFO no. 41. Tillgänglig via [2010-11-03].
[2] Glänzel, Wolfgang & Schoepflin, Urs (1994). Little scientometrics, big scientometrics ... and beyond? Scientometrics 30(2-3): 375-384.
[3] Borgman, Christine L. & Furner, Jonathan (2002). Scholarly communication and bibliometrics. Annual Review of Information Science and Technology, vol. 36. Medford, NJ: Information Today. 2-72.
[4] Almind, T. C. & Ingwersen, P. (1997). Informetric analyses on the World Wide Web: Methodological approaches to “Webometrics”. Journal of Documentation, 53: 404-426.
[5] All these references can be found in B. Cronin & H. B. Atkins (Eds.), The web of knowledge: A festschrift in honor of Eugene Garfield (pp. 1-7). Medford, NJ: Information Today.

Gästskribenter på bloggen


Under veckorna som kommer får Digitala tjänster-bloggen ett antal gästinlägg från studenterna på kursen Vetenskaplig publicering. Kursen ges dels som en valbar kurs i Digitala tjänster-mastern, dels som fristående kurs. Skribenterna - som i flertalet fall är yrkesverksamma inom kultur- och informationsområdet - kommer att dela med sig av betraktelser av fenomen, trender och projekt inom kursens område.

Bild: Annie Andreasson

tisdag 9 november 2010

Digital agenda för kulturarvet

Den 2-3 november 2010 hölls en lunch-till-lunch-konferens, Digital agenda för kulturarvet, på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, anordnad av ABM-centrum. Utbudet var brett och intressant men ett genomgående tema var hur minnesinstitutioner kan nå ut med sina digitaliserade samlingar och även få användare och allmänhet att interagera med materialet och även själva bidra med material.

Bland de många nationella och internationella presentatörerna märktes Stuart Lee(från universitetet i Oxford), en veteran i de här sammanhangen. Han presenterade The Great War Archives, ett digitaliseringsprojekt med lite annorlunda design. I stället för en förbestämd, institutionsstyrd, proaktiv digitaliseringsstrategi valde National Archives i England att uppmana allmänheten att komma in med allehanda material om Första världskriget. Folk kom dragande med plastpåsar och kartonger med allt möjligt material: efemärt småtryck, foton, brev och annat bildmaterial som i många fall höll på vittra bort, och som sammantaget ger en annan, kompletterande bild av "the homefront" till den skyttegravsbild vi vanligen har av kriget. Materialet snabbskannades och lades ut på nätet. Efter att projektet avslutats har allmänheten fortsatt att digitalisera och lägga ut stora mängder material i samma kategori på bl.a. Flickr.

Att notera här är för det första de väsentligt skilda kostnaderna; om en bilddigitalisering kostar ca 40 pund i traditionella digitaliseringsprojekt, låg kostnaden per bild på ca 3.50 pund i "community collection building" av det här slaget. För det andra är det ett tankeväckande exempel på hur användargrupper och allmänhet kan fås att engagera och aktivera sig i och själva bidra till projekt av det här slaget, och hur minnesinstitutionen därmed kan använda digitaliseringsprojekt till att uppfylla flera delar av sitt samhälleliga uppdrag.

Presentationer från konferensen finns nu att hämta via konferensens webbsida. Några har också filmats och kommer att visas i SVT:s Kunskapskanalen. Sändningen rubriceras ”Digitalt kulturarv” och sänds i två delar, den 8 december kl. 17.00-19.00 och den 9 december kl. 16.00-17.25.
Efter tv-sändningen kommer inspelningarna att vara tillgängliga på UR/Play.

måndag 8 november 2010

Platsbaserade tjänster

Allt fler tjänster på nätet kopplar samman kartor med användargenererade data och kommunikation, också inom kulturområdet. En verkligt god idé utgör den brittiska tjänsten Historypin, där digitaliserade foton från förr smälts samman med Googles gatubilder. Prova gärna!

En besläktad svensk lovande communitysajt är den nystartade PlatsR, där användaren t.ex. kan matcha geografisk kartbaserad browsing med uppladdat historiskt och arkeologiskt material.