En blogg från Högskolan i Borås

torsdag 26 februari 2009

Karriärvägar idag: bibliotek

Vad kan man arbeta med när man har gått färdigt en masterutbildning med inriktning på digitala tjänster? Eftersom utbildningen inte ännu har startat finns inga tidigare studenter som kan beskriva sin vardag och sina arbetsuppgifter. Däremot finns det personer på olika håll i Sverige som på egen hand har skaffat sig kunskaper som tangerar dem som tas upp i Digitala tjänster-mastern. Läs t.ex. en intervju med Katarina Dorbell där hon berättar om arbetet med webbplatsen Barnens bibliotek.

En annan relevant fråga gäller hur bibliotekschefer ser på de kompetenser som behövs och kommer att behövas på bibliotek. På programmets webbsida finns nu också intervjuer med riksbibliotekarie Gunnar Sahlin och med Catta Torhell som är chef för Bibliotek och läranderesurser vid Högskolan i Borås. Fler intervjuer kommer att publiceras inom kort!

torsdag 19 februari 2009

Presentation i Gävle av masterprogrammet

Jag heter Linnéa Sjögren och arbetar på Stadsbiblioteket i Göteborg som också är en av masterprogrammets samarbetspartners. Om någon vecka ska du även få läsa en liten presentation av mig och mina arbetsuppgifter.

Den 13 februari var jag i Gävle och hade en utbildningsdag i webb 2.0 för biblioteksfolk från länet tillsammans med Åke Nygren från Kista lärcenter/Regionbibliotek Stockholm. Självklart visade jag masterprogrammet Digitala tjänster också. Mottagandet var intresserat. Visserligen är det ett stycke till Borås från Gävle, men möjligheten att läsa fristående kurser var också intressant för dem. Det allra viktigaste var att de flera gånger sa hur betydelsefullt det kommer att bli med en utbildning av det här slaget på högskolenivå, eftersom det lyfter upp frågan till en högre dignitet. De trodde att arbetet med digitala tjänster ute på biblioteken i och med en högskoleutbildning kommer att bli mer prioriterad och angeläget.
/Linnéa Sjögren

Framtidens bibliotek

Utformningen av framtidens bibliotek, både i virtuell och fysisk form, liksom de utmaningar som vi möter var i fokus för ett seminarium i Säffle i tisdags. Det arrangerades av biblioteken i Säffle och Arvika och samlade ett 50-tal deltagare.

Utgångspunkten var det pris till årets Framtidsspanare som Säffle bibliotek delar ut varje år till en intressant magisteruppsats i B&I. Förra årets pristagare, Katarina Evengård och Linda Nilsson, var dagens huvudtalare. De presenterade resultaten från sin uppsats Bibliotekarie 2.0 som undersöker hur bibliotekarierna i Umeå uppfattar att arbetet med den webb 2.0-inriktade webbplatsen Minabibliotek.se har påverkat deras yrkesroll. De kom bland annat fram till att bibliotekarierollen i den virtuella interaktionen med biblioteksanvändare inte skiljer sig så väldigt mycket från den relation som uppstår i det fysiska rummet, men att personliga specialkunskaper och kompetens kan komma mer till uttryck i exempelvis bloggande och läs- och lyssningstips. Att fler än bibliotekarier enkelt får möjlighet att delta i arbetet med att tipsa om böcker, tagga med ämnesord och uttala sig om biblioteket upplevdes huvudsakligen som positivt.

Mindre fokus på det virtuella biblioteket och desto mer på biblioteksrummet blev det i bibliotekschef Anette Ekströms berättelse om ombyggnaden av Gislaveds bibliotek och vägen mot att bli Årets bibliotek 2008. Anette beskrev inspirerande hur man med relativt begränsade medel men med stark vilja, höga ambitioner och en medveten ledningsstrategi kan realisera sitt önskebibliotek. Många gick säkert därifrån med en nyväckt önskan om att åka på studiebesök till Gislaved.

Jag avslutade dagen med att försöka ge en överblick över den numera relativt omfattande forskningen inom biblioteks- och informationsvetenskap i Sverige. En rolig men något svår uppgift, eftersom det alltid finns något spännande forskningsområde som man inte får med.

Läs mer om dagen på Arvika biblioteks blogg.

tisdag 10 februari 2009

Tema: Vetenskaplig publicering & Open Access, publicering av forskningsresultat inom konst och design

Jag arbetar i ett antal projekt, bl a en pilotstudie finansierad av Open Access.se -programmet
vid avdelningen för Nationell samverkan, Kungliga Biblioteket. I januari 2009 gjorde jag och en kollega ett studiebesök på University of Southampton inom projektet där vi träffade projektledarna för Kultur Project. Kultur Project är ett tvåårigt JISC-finansierat projekt med målet att skapa en modell för ett institutionellt arkiv inom det konstnärliga forskningsområdet, dvs samma övergripande mål som vår pilotstudie.

När det gäller den tekniska utvecklingen av deras testplattform Kultur Demonstrator har de samarbetat med School of Electronics and Computer Science vid University of Southampton som utvecklat den öppna programvaran Eprints; i dagsläget är ett av de största systemen för institutionella arkiv jämte DSpace och Fedora. DSpace är det system som används för högskolan i Borås institutionella arkiv BADA, som används för publicering av högskolans forskningspublikationer och studentuppsatser.

Besöket var mycket givande, vi fick verkligen mycket att ta med oss hem. Vi fick inblick i projektets både svårigheter och framgångar och fick tillfälle att diskutera mer i detalj frågor som inte är systemspecifika.

Två stora frågor för detta område är dels metadatastandarder; de som används idag i institutionella arkiv är ofta inte anpassade för mer komplexa digitala objekt som förekommer i forskningsresultat från konst och praktikbaserad designforskning; t ex beskrivningar av delverk, material och tekniker etc. Dels ställer dessa objekt större krav på filhantering och visuell presentation av foton, filmer osv.

Det är verkligen roligt och en utmaning att arbeta inom detta område inom vetenskaplig publicering som utvecklas i så snabb takt just nu!

/Sofia Arvidsson, Bibliotek & Läranderesurser

måndag 9 februari 2009

Samarbetspartner BTJ: om superkrafter på biblioteket

Jag heter Miriam Säfström och arbetar på BTJ:s avdelning för Bibliografisk utveckling. Vårt område är det mesta som rör bibliografisk kontroll i och utanför BTJ:s system och flöden, nyutveckling, underhåll med mera. I praktiken innebär det en omväxlande vardag där jag ena dagen rättar ämnesord och specificerar format- och funktionsändringar, andra dagen föreläser om bibliografiska format och utvecklingsmöjligheter. Jag är också ledamot i Svensk Biblioteksförenings kommitté för katalogisering som har ansvaret för att bevaka katalogfrågor internationellt och utforma rekommendationer för hur svenska bibliotek skall agera. I och med den accelererande utvecklingen på området har omvärldsbevakningen blivit ett allt viktigare område inte bara för kommittén, utan även för oss på BTJ.

För BTJ (och mig personligen) är det fantastiskt kul att vara med och utforma masterutbildningen. För oss verksamhetsanknutna samarbetsparter blir kursplanen lite av en önskelista över den kompetens och de kunskaper vi ser behövs i dagens och morgondagens utvecklingsarbete. Det är en utmaning att samtidigt hålla utbildningen så pass öppen att behov vi inte kan förutse lätt kan arbetas in!

Själv är jag kanske mest intresserad av de bitar som rör bibliografisk kontroll och internationellt standardiseringsarbete. För mig är detta essensen av vad vi bibliotekarier har att tillföra dagens informationssamhälle. Bakom alla de till synes enkla tjänster vi använder dagligen ligger mängder av metadata (information om information). Denna måste tolkas, grupperas och hanteras på olika sätt för att bli meningsfull för användaren (som helst skall slippa bry sig om det bakomliggande maskineriet över huvud taget). Just att hantera stora datamängder och göra komplexa sammanhang begripliga är den superhjälteförmåga som utmärker vår yrkesgrupp. I mötet med användaren är bibliotekarien en professionell generalist som hjälper besökarna navigera i samlingarna (oavsett om dessa är fysiska eller digitala). På samma sätt skall de tjänster vi utvecklar utnyttja det komplexa för att skapa enkelhet för användaren.

För någon med mina intressen är detta naturligtvis en oerhört spännande tid. Nu får den strukturerade bibliografiska informationen äntligen komma fram i ljuset, delas upp, länkas och blandas med helt annan information (som t.ex. användargenererade mervärden). KRS, AACR2, FRBR, FRAD, RDA, ICP, MARC21, DC, ISBD, SAB och DDC (man lär sig verkligen älska akronymer i den här branschen!) är inte längre angelägenheter bara för biblioteksområdet. Och arbetet med att undersöka hur mycket vi faktiskt kan göra för användarna har bara börjat!

fredag 6 februari 2009

Presentation: Mats Dahlström, BHS

Jag heter Mats Dahlström och är lektor vid Bibliotekshögskolan (BHS), Högskolan i Borås. Jag är en av de lärare som deltar i utvecklandet av det här masterprogrammet, bland annat som biträdande programansvarig, och kommer också att medverka i själva undervisningen, bland annat inom området digitalisering.

Min undervisning och forskning har kommit att ägnas rätt mycket åt nya medier, digitala genrer, elektronisk publicering, hypertext, textkodning och digitalisering. Framför allt har jag ständigt återkommit till frågor om text och böcker, och olika sätt att representera dessa i kortformat eller i fulltext (t.ex. via digitalisering). Hur skiljer sig texter och versioner av samma verk från varandra, vad händer i det avseendet när texter färdas mellan medier, och hur kan vi och framför allt bibliotek hantera det informationsglapp som uppstår när texter "remedieras" från ett medium till ett annat?

Den senaste tiden har jag undervisat, skrivit och talat en hel del om olika typer av digitalisering på bibliotek. Just nu råder mycket hype kring s.k. massdigitalisering, och du ser nyheter i massmedierna om Googles stora bokdigitaliseringsprojekt praktiskt taget varje dag. Jag har resonerat en del kring sådan massdigitalisering, och också ställt mig frågor om vilka andra typer av förhållningssätt bibliotek har och kan ha till digitalisering, och då bland annat introducerat termen "kritisk" digitalisering. På BHS har vi också erfarenhet av att undervisa om sådan digitalisering, och jag kommer senare under våren att närmare skriva om sådana kurser på den här bloggen.

Jag har också undervisat en hel del om digitala bibliotek och arkiv mer generellt. Vad innebär egentligen digitala bibliotek, hur kan de se ut, vad möjliggör de och vilka tänkbara risker kan finnas med dem? Kan framväxten av digitala bibliotek på nätet tänkas komma i konflikt med bibliotekets traditionella uppgifter som exempelvis samhällets "minne"? Hur pass mycket "open access" och "open source" är egentligen biblioteken när det gäller att tillgängliggöra sina digitala samlingar kostnadsfritt för allmänheten och för forskarsamhället? Hur pass beredda står biblioteken att försöka bevara vårt digitala kulturarv för framtiden, inte minst allt som är "born digital"? Sådana frågor tycker jag är intressanta och aktuella att utforska, och är också något jag gärna återkommer till i min undervisning.

Andra områden jag tassat in på är e-böcker (exv en artikel i del 1 och del 2), hypertext och digitala genrer. En stor del av min undervisning har också handlat om att handleda uppsatser - det är en otroligt stimulerande uppgift att följa och stödja framväxten av ett större uppsatsarbete. Det är inte klokt vad mycket man som handledare lär sig på kuppen, och jag ser fram emot fler sådana handledningar, också inom programmet Digitala Tjänster. Jag tror du som söker programmet står inför en ny, väldigt givande och kul utbildning!

torsdag 5 februari 2009

Hur anpassa utbildning till yrkesverksamma?


Det var en av frågorna som diskuterades livligt vid en workshop på KK-stiftelsen i början av veckan. Inbjudna till inspirationsdagen var representanter för de masterutbildningar vars utvecklingsarbete stöttas av KK-stiftelsen inom ramen för deras program för att främja kompetensutveckling inom näringslivet. Digitala tjänster-mastern är ett av dessa program - projektet har varit igång i ett knappt år nu.

Även om det finns stora skillnader så funderar många av utbildningarna på liknande frågor, där en rör just hur man bäst utformar en masterutbildning så att den även kan attrahera personer som är yrkesverksamma. Det är en av de aspekter som KK-stiftelsen också tycker är viktig. Den slutsats man kan dra av diskussionerna är nog att det beror väldigt mycket på vilket område utbildningen rör sig inom och till vilka potentiella studenter man riktar sig.

När vi diskuterat upplägget för Digitala tjänster har vi tagit hänsyn till att det är svårt för personer som kanske är väl etablerade på en ort och en arbetsplats att rycka upp bopålarna för att flytta till Borås i två år för att läsa mastern på helfart. Därför har vi valt att erbjuda utbildningen på halvfart och distans, men med träffar i Borås (eller annan plats) ett par gånger per termin. Med detta upplägg, som för övrigt är väl beprövat på BHS, tror vi oss vinna fördelar. Man kan bo kvar på sin hemort och arbeta vidare på sin arbetsplats (om man redan är yrkesverksam, vill säga), men kanske gå ner något i tjänst för att hinna med studierna. Samtidigt träffar man då och då sina lärare och medstudenter ansikte mot ansikte. Användning av olika digitala verktyg gör också att vi kan ha tät kommunikation mellan träffarna.

En av farorna som många andra lärosäten såg med att erbjuda utbildningen på distans och halvfart var att det är stor risk att folk hoppar av under tiden. Vi hoppas att vi har så ihärdiga och ambitiösa studenter att de stannar kvar "to the bitter end", men vi är väl medvetna om att fyra år kan vara en lång studietid. Vad skulle passa dig bäst? Kommentera gärna och berätta för oss vad som skulle vara den bästa lösningen för dig!